Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Lägg ägg!

Varje gång det är dags att värpa ett ägg så undrar jag om jag har ätit tillräckligt med vitaminer och minareler?

Vem är jag att värpa et ägg åt en annan människa?

Om jag tittar in i mig själv så ser jag varför alla blir så galna över ägg som är värpta under fel förutsättningar.

Men ok, jag är bara en höna så vad vet jag?

En höna vars liv är vigt åt att ge människan ägg….

Riktigt ägg-ligt om du vill veta vad jag tycker.

Vi bör vara jämlika, människan och hönan.

Eller är mänskligheten helt ko-ko?

Nu är ju inte jag någon höna utan en människa, men skillnaden är minimal i dagens läge.

Men vad är ägget?

Tupp eller höna?

Du sätter normen!

 

Serverat på Nobelfesten

“Vi håller på och spränger Berlinmuren och du är kulan”.

Att vara pionjär känns.

Att läka gör ont.

Att leva är svårt.

Att dö omöjligt.

Det känns knappt rättvist att vi använder oss av svårt sjuka för att nå ett mål som vi är berättigade sedan lång tid tillbaka.

Ska jag behöva  sätta mitt liv på spel helt i onödan?

Jag har känt mig som en fotboll, nu fick jag veta att det är jag som är kulan….

Jag bara hoppas att kulan når fram fort om man skall använda mig.

-Annars, ta någon annan!

“To be or not to be”

Att finnas och inte vara vad är det för allternativ?

Att vara men inte finnas verkar inte heller vara ett allternativ.

Att existera och söka medvetenhet, räcker det?

Att vara medveten och existera, vad betyder det?

Kan vi finnas i våran existens med medvetenhet och finna alltet?

Jag vill existera fullt medveten, här och nu!

 

Tänk om hon tar fram sin medicin……

Tänk om jag hel plötsligt mitt i festen behöver medicinera mig?

Eller helt enkelt bara vill må bra?

Tänk om jag helt  plötsligt plockar fram cannabis och lägger på bordet?

Vad ska grannarna tänka?

Mina arbetskamrater?

Här dricker vi ju bara alkohol och ljuger för varandra…….

Uteblir med sanningar för att passa in, stämma in med de andra….

Nej, ärliga och öppna personer som behöver medicinera sig med Cannabis är helt enkelt inte välkomna på fest där det bara  intas alkohol, sömntabletter, antidepressiva, opioider ångestdämpande….etc.

Hur skulle det se ut om jag helt plötsligt, out of no where ,  börjar mecka en joint?

Slutar alla att dricka sitt vin?

Ramlar mormor av pinnen?

Köpa kaffe online

Nä frågorna är för många för att våga bjuda in en person som vill legalisera cannabis och som dessutom har 4e gradens cancer.

Vad som helst kan ju hända!

Moahahhhahhha…….

Snart ligger vi med liken…

 

Bjud inte Angela, hon har cancer.

Hela livet så ingår vi i olika konstellationer av människor.

En del stannar längre än andra, vissa blir man aldrig av med.

Så fort vi utmanar det alla känner igen så händer något.

Ingen vill kännas vid döden.

Inte ens den döende.

Att ta denne döende och låtsas som om denne inte finns…..hur lågt kan ni sjunka hur lågt kan ni gå?

Istället för att införliva hopp och liv i era nära och kära så driver ni dom i graven innan tid är.

Vi når snabbt

våra mål mot en sänkt population med befolkningens hjälp.

Någon som har sett filmen “Cannabislfear”?

Jag börjar bli rädd för mina grannar.

Ska dom vräka, käka upp mig eller blir jag  hyresvärdens måltid?

Kommer jag att dö i cancer eller utblottad på gatan?

Ska mina systrar ta mitt barn ifrån mig?

Så länge som jag inte bejakar gift så kommer jag att jagas till döds.

Jagad bort från alla dessa middagar och härliga bjudningar som alla har.

Inte kan vi väl bjuda in någon som är dödssjuk?

Det blir väl ingen DÖDS-  kul kväll?

För mig så känns det som om jag lever på övertid och får chansen att se vilka ni är.

Ni vågar ju inte visa er!

Så sorgligt hur ensamheten blir ett faktum när man får Cancer.

 

Till alla er som säger att ni bryr er och att ni tänker på mig:

Sluta upp genast eller visa er!

Jag behöver inga tomma löften eller vackra ord.

Jag behöver dig!

 

 

Att inte räcka till

nu idag riner tårarna nerför mina kinder.

Hur kan jag vara tillräckligt?

Vad händer när jag inte längre finns?

Hur var jag som mamma?

Har jag lärt min dotter allt hon behöver veta?

Jag är inte redo att gå.

Är du?

 

Benmärgssoppa

Det är dags att denna höstliga dag sätta på en kastrull med benmärgsoppa.

Jag gör i tryck kokare men den går bra att koka länge  som vanligt i kastrull.

stopoa ner det som finns i grönsaksväg  , vatten , kryddor salt och vips elli vips så har man en ljuvlig näringsrik höstgryta!

51

2017 trodde jag att livet var över.

Ändå sitter jag här nu och försöker att organisera någon slags födelsedagsfirande i helgen. I år igen!

Att bli fråntagen sitt liv av någon läkare som inte hade något bättre för sig får mig att må illa.

Hur kan man sitta och ställa så fruktansvärda diagnoser utan att veta vad man talar om? Utan att vilja HJÄLPA sin patient om nu så är fallet att man skall dö inom en snar framtid så kan man ju tycka att det är det minsta dom kan göra. Se till att patient får vård och smärtlindring.

Jag sitter här idag och har varken någon läkare eller smärtlindring för alla läkare verkar vara i Amsterdam på tjänsteresa. Att få höra det som patient om och åter gör mig tokig.

Är det inte läkemedelsverket som har semester eller är underbemannade så är läkarna ute på resor. Jag sitter utan medicin!

Är detta acceptabelt?

Jag kommer i vilket fall som helst att fira ett år till. Med eller utan läkare. För i ärlighetens namn….

Vad fan ska vi med dom till.

Grattis alla födelsedagsbarn därute. Hoppas att ni trots att era läkare vill ta livet av er kommer att fira och få en fin dag tillsammans med era nära och kära, ni som har några kvar.

Samhället mördar cancerpatienter

Söndagen den 11 oktober 2020.

Jag känner inte längre något hopp.

Jag vet inte längre vart jag skall vända mig.

Jag vaknade efter en natt fylld av smärta, IGEN!

Jag har lyckats under mer män tre år att få den här smärtan att så gott försvinna för mig.

Nu är den här igen….

Jag får ingen medicin, jag får ingen smärtlindring.

Som 4e gradens cancer patient så blir jag lämnad ensam i mitt hem att dö med mina smärtor utan att någon hör mig eller ser mig. Det känns som att vakna upp ur den där mardrömmen när man skriker eller springer men varken hörs eller kommer någonvart.

Jag känner bara hopplöshet, förtvivlan över att synas , över att inte höras.

Över att ingen vill att jag skall överleva mer än jag själv.

Idag känner jag bara för att ligga kvar i sängen.

Jag vet inte om jag orkar….kämpa med det här mer.

Jag är trött, jag är jättetrött och nu har jag ont igen och jag inser att jag kommer att få börja om från början…..

Ska det vara på det här viset?

Jag vädjar till er därute.

Jag vädjar till Apoteket.

Jag vädjar till  L’äkemedelsverket….

Ge patienterna sin medicin!

Det ni begår är ett brott mot mänskliga rättigheter.

Man kan inte lämna en person att ligga med sina smärtor. Man gör inte det om man vet att det finns ett alternativ som fungerar vid ett palletativt tillstånd.

Det strider mot alla mänskliga rättigheter!

Jag finner inga ord längre. Jag vet inte längre vem jag skall ringa till.

Jag orkar inte prata med någon mer om deras papper, om deras ord som skall skrivas på papper.

Jag behöver min smärtlindring.

INTE ord och INTE papper!

Dom hjälper varken mig eller min dotter i den här situationen.

Vill ni verklogen se min doter Maya 11 år bli utan mamma?

Ska vi låta henne se på när ni mördar hennes mamma?

Långsamt men effektivt.

Vad lär vi våra barn?

Det är ni i samhället som ser till att det blir såhär.

Det är ni politiker som mördar erat eget folk!

Det är dags att vakna nu och låt inte detta påverka fler familjer nu.

Cannabis finns och fungerar.

Låt oss ta tillbaka våra rättigheter som människor. NU!

#läkemedelsverketmördar

#hellreolagligtfriskänlagligtdöd