Vad kul för dig att du alltid har krossade tomater hemma.

Detta brev ang ditt inlägg Bjud inte Angela hon har cancer. Så förstår du mitt svar bättre. Kram så länge ❗

Usch känner allt för väl igen den känslan du besitter trots att vad jag vet inte har cancer. Men detta är människors sanna jag. Under mitt liv har jag varit sk slumsyster. Tagit hand om bostadslösa, udda existensen som andra förnedrat och hånat, öppnat mitt hem för dom utan baktanke utan sett som självklart trots alla varningar etc. Då jag var ung mamma och levde med barnens far, då var vi välkomna på fester etc. Då jag var ensam slutade bjudningar komma in. Det pratades skit om mig, och man gick t om på barnen och förhörde sig om mamma hade haft nattbesök. Till saken hör att jag har alltid varit mer bekväm med killar, upplevde dom mer snälla än kvinnor. Så polarna bestod av män, men låg inte med dom, blandade aldrig hop vänskap och sex då jag visste det fina vi hade skulle gå i kras då. Vänskapen betydde mycket mer. Men kvinnor i synnerhet tror jag drar förhastade slutsatser, iallafall i mitt fall. Folk som hade massor att säga om mig visste inte ens vad jag hette, utan kallade mig för Spanjorskan, då min far var spanjor och jag lite halvblod. Jag var en glad flummare på den tiden ung och borstade av mig lättare då. Jag har jobbat inom vården i hela mitt yrkesverksamma liv, just för jag ville hjälpa människor. Alltid stannat och snackat med hemlösa etc till mina barns förfäran, ungar i en viss ålder skämmas ju över sina föräldrar. ????
Idag kan jag säga dig telefon ringer bara om det är försäljare. Inte en käft hör av sig. Hann att göra mig obekväm på jobbet oxå efter över 30år, då jag inte stillatigande kunde acceptera alla försämringar både för våra boende eller oss själva. Jag har alltid haft ett sjujävla temperament. Men inte längre, jag känner mig som den ensammast i världen tack gode gud för min lilla katt jag tog från ett katthem 17år gammal, ville inte att en katt skulle överleva mig, dom sörjer oxå. Dessutom avlivas en så gammal katt om ingen visar intresse. Hon hade levt i en lada över 10år,så kunde inte annat än vara väldigt rädd och misstänksam. Så numera lever vi två gamla tanter och försöker lära oss varandra, döva är vi på var sitt öra oxå. Men hon är en välsignelse. Jag får en anledning att kliva upp på morgonen. Jag är inte arg längre men fruktansvärt besviken, då medmänsklighet har blivit allt sämre och jag känner mig inte alls hemma här på jorden längre. Jag är ingen föreningsmänniska. Blivit allt mer eremit vilket inte är konstigt alls med tanke på att jag jobbat 1/1-tid natt så många år. Nu vet jag att jag har framtiden bakom mig vill vara överleva min lilla Diva. Djur är aldrig falska, viftar inte på svansen om dom inte menar det, och ger massor tillbaka.
Så även fast vi har helt olika erfarenheter i bagaget så kan jag lätt relatera till dina rader.
Lite gemensamt har vi, jag växte upp hos flera fosterfamiljer i Göteborg, bl a i Kortedala, bodde hos min mormor några år där Englandsbåtarna gick Britania hette hon. Sedermera vart det Danmarks båtarna. Då jag stod bakom mormors gardin och kunde se ända till vinga fyr, sedan byggde dom Karl Johans bron över till Hissingen. Så du ser vi har lite gemensamma saker, du har oxå lite Spanskt blod i ådrorna. Upplevelserna är kanske lite olika men inte smärtorna.
Kram på dig, jag är med dig om du vill och behöver en sophink, då kan vi vi ge och ta lite. Ha det gått så länge nu, hoppas det blir någon jäkla reda i oredan för dig någon gång ????????????❗
Din vän om du vill Görel